När jag kom till hagne så såg jag inte Nelson. Går in i hagen och ser att han ligger ner, vilket inte är så ovanligt. Men han brukar resa sig så fort man kommer nära och det gjorde han inte. Tio meter från honom kallade jag på honom tre gånger innan han reagerade. Sen gick jag fram till honom, satte mig på huk och frågade om han inte mådde bra och fick ett "uuuuhh" till svar. Vid det här laget har jag redan hunnit tänka att han har kolik och nu dör han!

Så jag petar honom i magen för att fdå upp honom. Han reser sig inte! Så jag smackar och klappar händerna. Han reser sig inte! På med grimman och dra! Han reser sig inte utan tittar trött på mig och säger "uuuh" igen. Men han ser lixom inte sjuk ut så jag drar igen och smackar. Jag drog ju inte så hårt alltså :P Och då slänger han fram ett ben och tittar på mig som om han verkligen måste och jag säger "Jaaaa! UPP!" då reser han sig och skakar sig också går vi in i stallet. Inget fel på honom. Han bara ville inte!!


Här ligger min prins och sover och skiter högaktningsfullt i att jag vill ut och rida. hihi ^^,

Idag blev det en riktigt lång runda tillsammans med Carolina och hennes häst, som jag aldrig kommer ihåg namnet på... Efter att vi hade ridit förbi Carolinas andra hästar så sa hon "ska jag berätta vad du precis har klarat? Becka är i högbrunst! :D " och det va fan tur hon sa det efter att vi passerat annars hade jag blivit helt nervös och då hade det kunnat gå hur som helst :P Och det blåste ja jävlar vad det blåste idag! Så vi svängde in i skogen på första möjliga stället och sen red vi den långa rundan över ån och förbi sjön och ja det är supermysig. Ska ta med kameran någon gång och fota lite till er ;)  Men när vi kom fram till sjön hade jag och Carro samma tanke om att låta vår häst kolla på vattnet. Hennes sto sa "Nääähe du! Det där går jag inte fram till!"  och Nelson däremot behövde jag till min förvåning inte ens fråga. Han gick ner för den lilla sluttningen till vattnet, sträckte sig ner mot vattnet och vek undan frambenen och la sig på knä. Inte ena frambenet utan båda! Han bara snabbt fällde in dem under sig och jag släppte stigbyglarna och skulle hoppa av (han har ju trots allt lagt sig ner och rullat en gång när jag satt i sadeln.. jag han hoppa av och ja, det är en annan historia ;) ) samtidigt som jag hör Carro tjuta lite av förskräckelse så reser sig Nelson upp igen och ser ut som att vi hade skällt på honom. Hahaha vi skrattade länge och jag kände mig så dum för att vi skrämt honom. Han gjorde ju egentligen inget fel! Han ville bara nå ner att dricka!

Han brukade göra så när han drack från ån där han gick innan. Så han skulle nog bara dricka xD Jag har faktiskt funderat på att lära honom lägga sig på komando. Han har ju lätte för det uppenbarligen.

Sen provade vi en ny väg så att rundan blev ännu längre. Det började regna och det blåste men jag frös inte och hade skitskoj ändå. När vi hade lämnat av Carro på sin gård så travade vi nästan hela vägen hem, för Nelson ville det och det är inte så ofta han travar på så bra och länge frivilligt så när han vill så får han! :)